Jag är helt ny på det här med att blogga. Jag sitter och skriver med världens handsvett. Det är ju som att skriva en dagbok som alla får läsa och det gör mig sjukt nervös!

Jag är en praktisk lagd människa som måste få ordning och reda på saker innan jag kan sätta igång. Därför måste mitt första blogginlägg bli ett metablogginlägg. När jag började plugga på universitet för några år sedan hade jag ingen aning om vad "meta" betydde, så här kommer lite exempel på hur man kan använda ordet:

En metadiskussion är en diskussion om diskussioner.

En metalektion är en lektion om lektioner.

Ett metatvprogram ett tvprogram och tvprogram.

En metafilm är en film om filmer.

Och ett metablogginlägg är en blogginlägg om blogginlägg!

(Första gången jag hörde ordet meta låtsades jag som att jag visste vad det betydde och sen gick jag hem och kollade upp det, exakt så som en hel del universitetsstudenter antagligen gör regelbundet för att inte verka osmarta).

Det där metablogginlägget:

1. Jag har valt att skriva anonymt för att jag vill vara lika ärlig i denna bloggen som jag är mot mig själv (ni vet ibland så tror man att man själv gör saker av en anledning, tex att köpa lotter i ett välgörenhetslotteri på grund av sin fina generositet och sitt engagemang, och sen blir man skitsur om man inte vinner något och så kommer man på sig själv med att egentligen bara ha köpt lotterna för att man ville vinna priset så att man nästan känner sig irriterad för att man köpte de där gamla lotterna).

Trots att jag skriver anonymt är jag är jättenervös för tanken på att nån skulle lista ut vem jag är, för då får ju alla reda på hur galen och annorlunda jag är inuti! Jag försöker ju spela lite mer "normal" utåt och om nån kommer på att jag skrivit denna bloggen så rasar ju den fasaden jag försöker upprätthålla (till vilken nytta jag försöker upprätthålla fasaden är oklart eftersom jag emellanåt fått bekräftat att tankar och beteenden som jag hos mig själv betraktat som helt sjukt eller galet, är tankar och beteenden som även förekommer hos andra människor som jag själv betraktar som vettiga människor (som att köpa lotter i välgörenhetslotteri och bli skitsur om man inte vinner).

2. Hur gör man när man bloggar? Om man skriver dagbok så är det ju inte meningen att nån annan ska läsa den, för mig i alla fall. När det gäller texter som jag skrivit som någon annan ska läsa, mest uppsatser, så skriver man ju liksom en hel sammanhängande text på en gång. Får man ta bort blogginlägg om man ångrar sig och inte tycker att de passar in i sammanhanget längre? Måste det vara ett sammanhang? Kommer jag skriva för långa meningar, för många paranteser eller för många såna klyschiga uttryck som "ordning och reda" som jag skrev längre upp i texten? Ska man skriva med korrekt svenska, slang eller rent av lite akademisk text för att få så många läsare som möjligt? Har jag nån självinsikt och är ens lite rolig och bra på att skriva, eller är jag som personer som sjunger falskt i Idol eller serverar pulversås i Mästerkocken?

3. Jag hoppas nån vill läsa min blogg, det är ju liksom därför jag gått från dagbok till blogg.

4. Jag hoppas INGEN läser min blogg, för jag är så himla nervös för att "lämna ut mig själv". Jag är livrädd för de där elaka trollen som kommenterar på ett icke-konstruktivt sätt.

5. Jag har valt bloggnamnet wilse (vilse var redan upptaget) eftersom jag vill förmedla att jag känner mig mycket vilse, ja eller wilse då, i livet just nu.